Spelvärldens största björntjänst?

Om jag nämner Cosmo Canyon, Lifestream eller Sephiroth vet jag att många med mig tänker att här snackar vi världens bästa spel!

Ursprung

Med ett mordernt språk måste man här nämna ‘Killer App’. Ett uttryck som beskriver hur en mjukvara (förslagsvis en app till iPhone) är såpass bra att det tillexempel bevisar kvalitén på hårdvaran, eller säljer fler exemplar av hårdvaran enbart genom att appen görs tillgänglig exklusivt för det formatet.
Detta är vad Final Fantasy VII (7) gjorde för Playstation. Många köpte denna spelmaskin enbart för att få uppleva FF7’s fenomenala story och otroligt engagerande gameplay.
För egen del kom jag för första gången i kontakt med spelet hemma hos min gode vän Kotten från högstadiet. Han hade då kommit till Cosmo Canyon, vars roströda bergsby är vida känt för sin fantastiska musik, och jag minns att när jag dessutom såg summonen Ifrit för första gången var jag helt såld.
Mina föräldrar hade vid samma tidpunkt motiverat mig med en liten morot om jag pluggade upp mina betyg och presterade bättre i skolan än föregående år. Således när sommarlovet kom fick jag min morot. Och vilken morot det var!

Historik

Jag älskar spelet högt och lågt och håller det som ett av det bästa spelen jag någonsin spelat, så på E3 2005 när Sony visade upp en demo på hur FF7 skulle kunna se ut med Playtation 3 grafik förenades jag och stora delar av spelvärlden i ett gemensamt jubel: YEESSSSSS en remake!

…Men sedan dess har ingen jublat igen…
Trots åtskilliga påtryckningar från oss fans på forum, fanmail och pressconferenser vägrar Square Enix ge oss denna efterlängtade remake.
Personer på företaget har tydligen sagt att det skulle vara för dyrt och ta för lång tid att utveckla en remake av den magnitud som FF7 skulle kräva med sin stora spelvärld. Med konstaterande som dessa i åtanke borde de ha funderat två gånger innan man släppte en demo som ovan. Vem som helst kunde ju förutspå och framför allt förstå fansens reaktioner och förhoppningar.

Aktualitet

Så vad håller jag egentligen på och pladdrar om undrar ni förståss?
Jo det är nämligen så att det är år 2012 nu och situationen har förändrats. Visserligen inte nytt för i år, men i synnerhet uppmärksammat under året som gått och det som skall ge oss Final Fantasy fans allt vatten vi någonsin kommer behöva på vår kvarn är:

Kickstarter! känner ni igen sedan tidigare, där det bästa exemplet är Double Fine Adventure med sitt mål på 300.000 dollar. Med hjälp av 87.000 fans fick de skrapat ihop otroliga 3.3 miljoner!
Peka-och-klicka äventyr är visserligen en stor genre på en stor plattform som PC, men Final Fantasy VII har sålt i 10 miljoner exemplar världen över.
Låt oss leka med tanken en stund. 5% av 10 miljoner är 500.000. Minst 5% av fansen borde vara lika pepp som jag över en remake. Om dessa 5% skänkte 30 dollar var, skulle Square Enix få ihop 15 miljoner dollar.

30 dollar motsvarar idag ungefär 200 SEK. Detta är absolut ingen orimlig siffra, snarare kraftigt i underkant om man jämför antal personer kontra summan som Double Fine fick ihop. Jag har läst att en genomsnittlig siffra för ett storbudgetspel sk. ‘AAA’ spel kostar runt 30 miljoner. Allt som behövs i detta fallet är ett rejält facelift. Det borde enligt min logik halvera kostnaden för utveckling.
Trots bristen på Playstation 1 titlarna i serier som får HD uppdateringar såsom Silent Hill och Metal Gear Solid bevisar företaget JAW med Abe’s Oddysee HD att man kan ta sig an äldre spel än enbart de från förra generationen och ge dem nytt liv.
Så Square Enix, vad skall ni skylla på nu?

Visionen

Square Enix har med spelen Crisis Core, Dirge of Cerberus, filmen Advent Children och mobilspelet Before Crisis (som aldrig såg dagens ljus utanför Japan) försökt mätta fansens hunger efter mer Final Fantasy VII.
Men det räcker inte. Dels för att hur ultracool jag än tycker att filmen är, håller de inte i närheten samma kvalité som dess inspirationskälla. Det går helt enkelt inte att toppa en sådan upplevelse.

Jag måste stanna upp och fråga mig om det kanske är så att jag biter mig själv i arslet här?
Har Square sedan sammanslagningen med Enix tappat sin magiska känsla, med tanke på de urusla resultaten med exempelvis Dirge of Cerberus eller onlinespelet Final Fantasy XIV? Är det verkligen så att jag vill blrmssfmrt (!) JA FÖR FAN!

Det är inte så att jag tycker att företaget förtjänar min eller någon annans hjälp med pengar till utveckling, men något måste ju göras för att dra ut deras enorma tumme ur röven.
Nu är tiden kommen för Square att visa världen och dagens unga vad de en gång var kapabla till. Kanske kan det ge dem själva lite av magin, inspirationen och en ryggrad tillbaka?
Inget gnäll om tid eller pengar.
Inga fler spin-off spel.
Inget röstskådespeleri.
Ge oss Final Fantasy VII HD
NU!

Annonser

Bulletstorm – Spelet som vill få med allt?

Slutligen rullar eftertexterna för spelet Bulletstorm på min TV.
Vana bloggläsare minns att jag inte var särskilt imponerad av spelets första timmar, särkilt inte macho-attityden och de malplacerade könsorden som huvudpersonerna vräker ur sig i tid och otid. Hur bra var spelet i slutändan? Är Bulletstorm något mer ultravåld och buffliga män som slår sig för bröstet?

Svaret på den frågan är ett starkt, men bestämt Njaa..
Problemet med Bulletstorm att den försöker få med så många olika beståndsdelar för att bli ett så komplett spel som möjligt, men lyckas inte så bra med någon av dem.
Spelmekaniskt erbjuder Bulletstorm allt från varianter av Bullet Time, combo-byggande, belönande av spektakulära kills samt en sannerligen fantasifull arsenal av vapen. Och visst är det jäkligt kul när man får till en ny combo och belönas med en massa poäng. Dock är spelet så fruktansvärt linjärt och placerar taggiga buskar och exploderande tunnor så strategiskt att det är omöjligt att missa – något som sabbar känslan av frihet, att få spela som man vill, på sitt vis.
Bulletstorm är även fullt av QTE, Quick Time Event, som dock känns mest som en gimmick och engagerar inte som QTE kan göra (läs God Of War).
Vidare lockar spelet med gigantiska monster, en flört med Mecha-genren och en aldrig sinande flod av olika miljöer, allt för att blidka spelaren. Och mitt ibland alla ”fucks”, ”dicks” och ”rimjobs” så försöker de stenhårda karaktärerna faktiskt visa lite känslor och lite ångest för all död de orsakat… En minut senare skjuter jag ett snurrande järnspett i fiendes huvud. Jahapp.

Är man sugen på lite hjärndöd, over-the-top FPS så är Bulletstorm Ert val!
Själv så letar jag vidare efter en något mer bestående spelupplevelse..

Spelleveranstajm!

Fynden från Speltrappan är levererade. Synd att mitt Playstation blev sjukt och fick YLOD igen..
Denna gång höll det dryga 2-3 veckor.. Jag tar det som ett tecken på att den är dömd, så det får nog bli att hosta upp ett par laxar för en ny.

Krönika: Retro på tapeten

Denna krönika blev tyvärr refuserad av tidningen som tidigare publicerat två av mina alster, så jag publicerar den här på bloggen istället. Och missa inte Retrospelsmässan nu i helgen!

____________________________________________________________

Retro på tapeten
av Mattias Sörbom

Mitt stora intresse när jag var liten var aldrig fotboll, bilar eller tecknad film.
Det var tv-spel i alla dess former och det är intresse som jag tror jag delar med majoriteten av min generation.
Alla hade ett Nintendo, Sega eller Commodore – apparater som fick mycket omsorg, kärlek och frustration av dess ägare.
En del gick vidare till modernare spelkonsoler, en del lämnade Sonic och Mario för alltid. Men en liten klick var så passionerade över sin barndoms teknik att de aldrig lämnade dess sida, och har fortsatt sitt samlande ända upp i vuxen ålder.
Några av dessa entusiaster anordnar en mässa i retrospelens tecken, en mässa som undertecknad naturligtvis ska besöka.

Retrospelsmässan 2012 går av stapeln nu i helgen i Göteborg. Under dagen kommer kan kunna provspela alla möjliga konsoler och spel, delta i olika tävlingar, lyssna på livemusik, pärla pärlplattor av dina favoritfigurer och framförallt, köpa in dina favoritspel från förr.
En mässa full av nostalgi helt enkelt, men detta är inte en isolerad händelse. Inom hela spelindustrin har under de senaste fem åren smygit sig in allt fler spel med en uttalad retro-känsla, både inom tematik, grafik och musik. Spel som Scott Pilgrim Vs. The World, Braid, No More Heroes, Super Meat Boy och nu senast Fez visar alla tydliga tecken på att spelindustri har ,efter sina cirka 40 verksamma år, har ett arv att förvalta och hylla. Och dess entusiaster är lika trogna som de mest rabiata fotbollsfansen, som föredrar en konsol, spelserie eller tillverkare framför alla andra.
Följ med till Retrospelsmässan så får ni se själva.

Läs mer om Retrospelsmässan på deras hemsida http://retrospelsmassan.se/

Vi pratar vackert med känsla!

*Alert!* Följande video kommer spoila spelet Journey


”Det känns som att äta bajs” … NOOOOOOT!

Detta är ett första experiment som vi kan kalla en pilot till en (kanske) framtida podcast från oss på Pixelkameraderi. Det tillfälliga upplägget (bortsett såklart från videoformatet) känns igen från verksamma podcasts, bland annat Peters favorit Retroresan, men det kändes som ett enkelt sätt att prova våra vingar.
Vi gör det här för att vi kände ett starkt behov av att diskutera om och kring upplevelsen Journey, och även testa vår personkemi samt förmåga att prata om spel istället för att bara skriva. Sen är det dessutom väldigt roligt 🙂

Bob har trots ett ständigt bråkande redigeringsprogram lyckats arbeta ihop vår konversation, så all cred för slutresultatet går till honom!

Kommentera gärna och säg vad ni tycker! Både om vårt arbete och om spelet. Det känns som att det finns mycket mer att säga om Journey än vad vi hittils lyckats uppleva…

Mvh / Bob & Peter

Peter.. Visst hade jag en kompis som hette så?..

Med mina ännu extremt amatörmässiga och experimentella kunskaper om inspelning och filmredigering har jag knåpat ihop ett kort spelintryck från kommande Diablo III.
Spelet släpps som sagt till dator 15 maj och rykten skvallrar lite löst om att vi kommer få en version till PS3/360. När? Ingen vet..


Diablo III är spelet som kommer få dig att glömma att du en gång umgicks med mig 😉

Diablo III är även ett spel som får mig att bli lite arg på mig själv, och jag skall förklara varför:

Jag kan spela Ocarina of Time eller Metroid other M hur mycket som helst, för att det är spel som jag anser mig själv borde ha spelat. Och jag har kul när jag gör det.
Men de kan inte ens i närheten mäta sig med den spelglädjen jag känner när jag står inför en ny grotta/crypta/catedral eller boss i Diablo III. Jag spelar inte för att jag har haft spelet i min ägo länge och någon annan har sagt att det är ett spel man borde spela, eller för att jag själv intalat mig själv något om det, utan för att det är helt enkelt så förbannat jäkla roligt! Varför spelar jag inte bara sådana spel?!

Blizzard och Diablo III har mig efter endast ett par ynka speltimmar lindade runt sitt finger..

…och jag älskar dem för det!

Speltrappan

Hakade på Bobs tips och spontanshoppade lite spel på CDON jag å.

  

Enslaved – Odyssey to the west PS3. 55:-
Jag har spelat demot för längesedan och det verkar vara ett ‘normalt’ äventyrs lir. Helt ok gameplay, men har hört att storyn skall vara bra, så de kan vara värt att spela.
(Speltrivia: Huvudkaraktären Monkey är gestaltad och röstsatt av mannen bakom Gollum, Andy Serkis, med hjälp av Motion Capture teknik.)

The Conduit Wii. 69:-
Sägs också vara rätt bra, och som jag helt enkelt varit sugen på riktigt länge. Jag gillade Metroid Prime Corruption, så FPS på Wii är inget problem för mig. Har funnits för ringa hundralappen att få tag på förut men nu kändes tillfället helt rätt.

Ico & Shados of the Colossus HD PS3. 209:-
Om jag petar ned Batman ännu ett pinnhål från min ‘to-do’ lista så kommer detta som nästa spel när jag klarat Metroid other M.
Förklaring till köp behövs ju knappast, speciellt inte med tanke på att Spelbutiken.se med sin lägsta prisgaranti tar endast fyra kronor mindre än jag nu får betala för hela tre spel! ^^

På tal om listan så harvar jag även på i Zelda Ocarina of Time.
Skaffade mig det näst största pil-quivert, näst största penningpungen samt klarade Fire Temple i veckan. Sakta men säkert går det framåt.

Publiceringen av min recension av Journey

 

Som jag nämnde i mitt inlägg häromdagen, så har jag skickat in en recension för en möjlig publicering i den lokala tidningen Markbladet. Och den kom med! Lycklig är jag och kul att tidningen är villiga att släppa in artiklar om tv-spel, något som är ytterst ovanligt må jag säg.

Läs gärna artikeln i den digitala versionen av tidningen, Länk

Måste nämna att jag blev något begränsad av antalet tecken och skulle helst nämnt det unika co-op läget i spelet, där du automatiskt blir ihopkopplad med andra spelare och samarbetar, helt utan de vanliga kommunikationsmöjligheterna. En mycket speciell känsla infinner sig när man verkligen samarbetar med en främling, och detta endast genom ett par olika ljud.

Som sagt, detta är ett mycket säreget och bra spel och jag jag vill verkligen att ni spelar det. Okej?

SpelREA – ”Speltrappan” hos CDON

Vill bara tipsa mina fellow gamers där ute om en söt liten rea CDON kör just nu, kallad Speltrappan 

Om man köper tre spel som ingår så får man 30% rabatt på alla. Grejen är att det finns två pc-spel som kostar 5kr styck (3kr med rabatten). Så man får i princip 30% rabatt på valfri produkt i kampanjen.
Missa inte att köpa 800 mspoints för 49kr om du köper någon 360-produkt.

Saxat från Loading där jag blev tipsad om rean.

 

Mitt köp blev:

Xbox 360 Live Points (800 p)

 
49 kr 49 kr
Duke Nukem Forever – Kick Ass Edition

 
27 kr 27 kr
METRO 2033: The Last Refuge

 
69 kr 69 kr
Trafikskolan TEO 2010 MC

 

För den facila summan av 177 kr, fraktat å klart!

Går ju naturligtvis att göra bättre klipp än detta, men jag har vart på jakt efter ett billigt Metro 2033 länge nu så detta blev ju perfekt!