Länge Leve Atari!

20120628-094101.jpg

En av de riktigt stora pionjärerna inom spelindustrin var amerikan Nolan Bushnell och hans företag Atari, ett företag som banade väg för tv-spelens väg in i hemmen och vars betydelse inte nog kan understrykas.

Atari, vars namn kommer från det japanska brädspelet Go, började att producera arkadmaskiner och fortsätta sedan att göra spelkonsoler för hemmabruk, exempelvis Atari 2600, Atari 7800 och Atari Jaguar. De försökte sig även på att göra bärbara spelmaskiner vid namn Atari Lynx, som mest är känd för att vara en av de största bärbara spelkonsolerna någonsin.

Atari grundades 1972 och firar alltså 40 år i år, lika länge som det har funnits en spelindustri helt enkelt. Detta firas genom att Atari ger Dig som äger en Iphone 100 spel att spela, från Ataris gedigna spelbibliotek.
Detta görs genom att ladda ner appen Atari´s Greatest Hits från AppStore och därigenom ladda ner de spel du vill spela (att köpa alla 100 spelen kostar vanligtvis cirka 75kr). Spelen är gratis så länge du har kvar appen (de försvinner om du installerar om appen eller tar bort den).

Appen innehåller cirka 20 stycken av Ataris arkadspel, och cirka 80 stycken spel från deras konsol Atari 2600.
Emuleringen av spelen är väldigt välgjord och man ges möjlighet att använda sig av flera olika styrmöjligheter samt multiplayer-funktioner. En oerhörd charmig detalj är att många spel har ett eget litet galleri med bilder, med allt från manualer till reklambilder och konceptbilder. Mycket godis för en retrofantast som undertecknad!
Många av spelen håller faktist riktigt hög kvalite, rent spelmässigt och om man har något som helst intresse för retrospel så är detta något som borde laddas ner bums!

 

 

 

Tack Atari, för att vi får presenter när Ni fyller år!
Och tack för att Eran påverkan gjort mig till den hängivna gamer jag är idag, utan Er hade jag säkert, Gud Förbjude, sysslat med sport!

Pepp på Wreck-It Ralph!

Ta mig tusan vad jag är sugen på Disneys nya film Wreck-It Ralph!
Att se Bowser, Bison och Pinky från Pac-man i samma rum gör mig alldeles varm i hjärtat, filmen kommer vara ett referensmaraton utan dess like!

Har ni sett trailern än? Fy skäms på er isåfall!
Jag får väl göra det lätt för er:

Att använda Talking Heads-låten där i början av avsnittet gör ju ingen ledsen heller!

Nu kan man även spela spelet Wreck-It Ralph i all dess retrohet!
Game on!

The Prestige – Modern Warfare i ett nötskal

5 dygn, 14 timmar, 25 minuter.
Så mycket tid har jag lagt på spelet Modern Warfare 3 sedan september förra året.
11901 virtuella kills har mina händer lyckats göra med handkontrollen.
Hur i hela fridens namn kan man tycka att en generisk modern förstapersonsskjutare som Mw3, är värd så mycket tid, svett och tårar?

Enkelt. Stoppa in ett belöningssystem som får alla komplettister att dregla, samt ge dom möjligheten att skryta med sin framgång genom Prestige.

20120614-212107.jpg

När man spelar Mw3 så får man, likt många andra spel, erfarenhetspoäng när du slutför olika mål. Detta leder i sin tur att du klättrar uppåt i vilken nivå, level, du ligger i, nivåer som öppnar upp nya vapenmöjligheter etc.
När du till slut når level 80, som tar sina timmar spelande att nå, så tar inte spelets ranking slut för det utan du kan då välja Prestige-läget. Då nollställs du igen till level 1 och allt du låst upp går tillbaka till noll. Dock visas en symbol vid ditt användarnamn som betyder att du har gått in i Prestige-mode.
Dock slutar det inte där, utan det finns 10 olika nivåer av Prestige, vilket leder till att det alltid finns något att jaga, att sträva efter.

Hela detta inlägget kom egentligen till för att jag vill lite försiktigt skryta om att jag just nådde Prestige 4 idag, med en kill/death ratio på 1.063.

Någon som klår det?

Intrycket av Castlevania: Lord of Shadows

När min familj skaffade den gråa lilla konsolen som i allmän folkmun kom att kallas Nintendo så fick vi med det klassiska Super Mario Bros, men vi fick även med den lilla pärlan Castlevania. Jag delade all min speltid mellan de två spelen och jag har oerhört varma minnen från Simon Belmont, som beväpnad med en piska tog sig an Draculas alla styrkor och piskade ihjäl dem, en efter en.

Mycket vatten har flytit under broarna sedan dess och ett par Castlevania-spel har passerat mina spelande händer. Dock har jag försökt mig på seriens utflykter i tre dimensioner ett par gånger, men aldrig uppskattat det. Så när jag nyss bytte till den senaste instansen i serien till en stationär konsol, tänkte jag att det kanske äntligen var dags att spela ett underhållande Castlevania-spel igen. Men nej, tyvärr.

Storyn är så ointressant så jag inte ens minns den, det var något om att döda någon elak herre som bor ett slott, troligtvis en vampyr kanske? Mellansekvenserna avlöser varandra och är fulla av klichéer som hör fantasy-genren till. Tillsammans med ett ljudspår som är full av körer och påklistrad episkhet, så känns spelets helhet som falsk och konstlad. Den magiska känslan som ett riktigt bra fantasy-spel kan ge, infinner sig aldrig, inte heller känns spelets gameplay, dess spelbarhet särskilt roligt. Likt Kratos i God Of War-serien så ligger fokusen på kombos och speciella attackmönster, samt fantasilösa Quick Time Events.
Lord of Shadows har sneglat många gånger på Kratos framgångsrika spel och försökt kopiera flera moment, men spelets kontroll är inte så tight som i Kratos dito. Lägg därtill fördummande spelmoment och bossar som man knappt lyfter ögonbrynet för så tröttnade jag totalt på detta spelet och slutade spela det efter en 7-8 timmar.

Jag lever, som sagt, efter devisen ”Livet är för kort för dåliga spel” och Castlevania: Lord Of Shadows var inget spel som roade mig.
Får nog damma av det gamla Nintendot och spela Castlevania på det viset som jag minns det.

Spelsamling

Städat förrådet och fann en skatt.

20120609-161019.jpg

Med en del skitspel som kommit på köpet är här min ständigt växande Dreamcast och Playstation samling. Riktigt många bra spel!

Snabbrecension: Diablo III

Snart en månad efter release och jag sammanfattar mina intryck av:

Jag tillhör inte de som direkt väntat på en uppföljare. Min framtid med datorspel såg jag som i princip död, efter att Playstation 3 stulit mitt hjärta. Men sedan köpte jag min Mac, Diablo III släpptes och spelbegäret är ett faktum.

Min video med intryck från betan stämmer relativt bra. Men för att komplettera lite vill jag rada upp ett par saker:

  • Nej, färdigheterna i ditt ‘skilltree’ är inte som tvåans system, men det känns fräscht och fullt av valmöjligheter.
  • Spelet återanvänder många miljöer från tvåan, så där finns inte mycket nytt att hämta.
  • Det kräver inte att man spelar på höga grafikinställningar. Med facit i hand, hade min PC inte kraschat hade jag lika gärna kunnat lira på den.
  • Svårighetsgraden ökar avsevärt från Normal till Nightmare, osv.
  • Systemet för att snabbt hoppa in och spela med dina vänner är smidigt och ökar underhållningsvärdet en hel del.

På tal om färdigheterna så vill jag belysa en inställning som många tycks ha missat, och som utan dess aktivering är ett stort minus för hela spelet.
Genom att bocka i ‘Elective mode’ kan man lägga en färdighet från varje kategori på vilken knapp man vill. Du måste således inte ha t.ex melee attack på vänster musknapp, utan kan välja precis vad du vill. Man kan dock endast använda en färdighet per kategori.

Detta mått av konfiguration tillhör inte spelets grundinställning, och det är min farhåga att många aldrig kommer upptäcka det om de inte går in och pillar i optionsmenyn, vilket då vore att missa en stor del av Diablo III’s djup och spelglädje.

+ ‘Diablo’ känslan finns definitivt kvar.
+ Trots sin enkla design är spelet i dagens mått mätt ändå riktigt snyggt.
+ Loot, loot, LOOT!

Elective mode borde inte vara en valmöjlighet, utan en självklarhet.
Uppkoppling borde inte vara en självklarhet, utan en valmöjlighet.
Personligen är jag emot systemet med auktion för riktiga pengar.

Blizzard har med sitt uppkopplingstvång lite förstört sitt spel, som jag själv fick erfara i veckan, då jag spenderade tid på ett vandrarhem utan wifi eller mottagning på telefonen och kunde således inte spela.
Blizzard har å andra sidan get oss Diablo 2(012), och när jag väl kommer hem och kopplar upp mig förlåter jag dom allt ont, och fortsätter min jakt efter Diablos huvud och mer loot… mer loot.. mer loot.. mer loot.. mer loot.. mer loot…