Överraskningspod! Brothers – A tale of two sons

Överraskningspod! Brothers-A tale of two sons

A wild podcast appears!
En oannonserad podcast med ett spel som inte står med i boken, det är en Överrasknings-pod det!
Ett nytt koncept som troligtvis kommer upprepas och.. äsch, lyssna på poden istället!
OBS! Vi kommer spoila sönder och samman spelet så ta och spela spelet först tycker vi nog, det är värt det och tar inte många timmar. Gör det. Nu. OBS!
Och vi gästas av Den Mystiska Rösten!

Avsnittet finner ni som brukligt på iTunes, genom vår RSS-feed eller HÄR.

Nästa avsnitt som kommer är fortfarande Pixeljunk Monster och Pixeljunk Shooter.

Detta var bara en överraskningspod!

Annonser

3 thoughts on “Överraskningspod! Brothers – A tale of two sons

  1. Hallå BoP/PoB!

    Tack för de två avsnitten ni gav oss i slutet av förra året. Jag tänkte i sedvanlig ordning ge några korta kommentarer om dem.

    Först och främst vill jag knyta an till det ni sa om telefonförsäljare då jag själv har haft oturen att arbeta som det. Som Peter säger finns det tydliga manus som man måste följa där ett nej uttryckligen inte är ett nej. För det är inte särskilt konstigt att en person säger nej – det är ju första impulsen. Få sitter ju och längtar efter att bli uppringd eller hur? Att förvänta sig att ett nej ska räcka tycker jag är lite fel. Då gör personen inte sitt jobb och det är något som man ska ha ännu mindre respekt för. Mer rimligt är snarare tre eller fyra nej.

    Jag brukar göra som Peter: lyssna, låta dem tala och sedan säga nej. Trots allt är chansen rätt stor att personen som ringer inte gillar sitt jobb, så varför ska jag få hen att må dåligt? Nej, några minuter och artighet kan man kosta på sig tycker jag. Bemöt andra så som du själv vill bli bemött med andra ord. Stå på dig Peter!

    Bob nämner Nix i sammanhanget och det är något jag inte skulle ta i med tång. Jag har haft många bekanta som efter att de registerat sig på Nix, istället fått en flod av telefonförsäljare ringandes till sig. Givetvis är det oseriösa aktörer, men om man inte gillade samtalen i första läget så blir ju situationen inte bättre.

    Det var riktigt roligt att få lyssna på alla de speltips som vällde in och det fanns många roliga spel där som jag hoppas ni plockar upp snart. Jag har inte särskilt stor förhoppning på att mina tips tas upp snart för jag hörde Bobs avsky då FMV nämndes. (BTW, FMV-spel är awesome.)

    Framför allt hoppas jag att ni plockar upp Vampire: The Masquerade – Bloodlines (inte att förväxlas med Vampire: The Masquerade – Redemption som är ett annat spel). Bloodlines är ett alldeles underbart spel och borde in på listan – även om det inte finns med i boken. Genom att välja bland olika vampyrklaner får du många olika strategier att hantera spelets problem på och beroende på vilken fraktion du väljer allierar dig med förändras handlingen (och slutet). Spelet uppmuntrar verkligen till att spela om det igen. Så ge mig ett skäl att gå emot mina principer att jag inte ska spela på datorn!

    (PS. Glöm inte att ladda ned den obligatorisk patchen då ni spelar det här. Spelet levererades med en bugg som gjorde att du inte kunde klara en passage i spelet om du inte hade patchen.)

    Efter förrförra avsnittet fick jag lite skäll från min bror på grund av mitt dåliga minne. Det visade sig att min far inte bara spelade Mario Kart till SNES, utan även spelade Fifa International Soccer. Han tröttnade till och med på att AI:n var så dålig att han satt upp egna mål under matcherna (t.ex. att den svenska storspelaren Ries Salani skulle göra ett äkta hattrick). Med andra ord Peter, min far var tydligen bra på riktigt – inte bara för att vara vuxen.

    Den här gången lovar jag att inte ta upp halva programmet med rollspelssnack, men jag vill ändå säga till Peter att det inte är så svårt att vara spelledare. Många ställer dock för höga krav på sig och känner att de inte kan, när de i själva verket kan alldeles utmärkt. Jag tror absolut du skulle bli en bra spelledare! 🙂

    Jag ber även Bob om ursäkt för att jag missförstod vad han menade angående favoritspel. Ska försöka att inte göra om det! Om vi ser till mina favoritspel blir det lättare om jag får lista serier. Biowares rollspel om Mass Effect och Dragon Age, Black Isles Planescape: Torment och Troika Games Vampire: The Masquerade – Bloodlines är spel som jag älskar. Det är rollspel som erbjuder en väldigt intressant berättelse samtidigt som man får påverka och utforma sin karaktär väldigt mycket.

    Sedan har jag en stor kärlek för peka- och klickande, vilket påbörjades med Jane Jensens Gabriel Knight-serie och som fortfarande ligger mig varmt hjärtat. Även andra Sierra-spel som Phantasmagoria får ett plus i min bok, men även nyare peka- och klicka-spel som Telltales The Walking Dead är sjukt bra.

    Slutligen får Resident Evil-spelen en shoutout, även om serien börjat stagnera på sistone när det gått från survival horror till actionträsket. Survival horror-spelen tilltalar mig nämligen också väldigt mycket. Det var för övrigt varför jag ville att ni skulle spela Alone in the Dark. Det brukar nämligen räknas som spelet som gav upphov till genren. Jag har inte spelat det själv, men jag har köpt in det från GoG så jag väntar egentligen bara på en ursäkt.

    Jag gillar verkligen hur Play Before U Die verkligen saknar gränser. Först frågar ni mig i ett avsnitt var jag bor och vad jag har för personnummer och nu vill ni veta vad jag gör på toaletten. Okej, då ska ni få veta det men jag kan inte garantera att ni kommer gilla vad ni hör. (Obs! Känsliga lyssnare varnas.) Jag spelar The Outpost på min iPad. Det är en liten companion-app till spelet Farcry 3 där du kan lösa pussel och få belöningar så du levlar upp i dess multiplayerläge. Även om jag redan maxat ut alla achievements och inte har något intresse av att spelets multiplayerläge fortsätter jag att spela de små pusslen. Uppenbart har de gjort något rätt med det hela.

    Blir besöket riktigt, riktigt långt och jag redan har klarat av dagens pussel blir det för tillfället det första Broken Sword-spelet som jag spelar igenom just nu. Under förra året avverkade jag dessutom en bunt av Hidden Puzzle-spel (eller rättare sagt demos). Så. Nu vet ni allt om mina toavanor. Alla känsliga lyssnare kan komma tillbaka nu.

    Förrförra avsnittets spel, Snake, var förvånansvärt roligt att höra på. Det finns ju inte så mycket att hämta i själva spelet, men att lyssna på era och lyssnarnas historia var riktigt roligt. Tack för avsnittet!

    Överraskningsavsnittet inleddes riktigt, riktigt lågt. Var det Ronny och Ragge? Nåja, det kunde bara bli bättre efter det och wow… Det blev det. Först och främst vill jag säga att jag inte förstått de frågor som funnits runt den mystiska rösten “Isak”. För mig var det ju tydligt att det var Peter eller Bob med en ljudeffekt på sig. Jag börjar dock misstänka att jag kan ha tagit fel. Det blir lite jobbigt att spela in ett mastodontavsnitt och lägga på ljudeffekterna efteråt. Kudos till er om Isak verkligen inte finns! 😉

    I alla fall, oavsett om han finns på riktigt eller är fiktiv så verkar han vara en rätt skön kille med väldigt god spelsmak. Håller helt och hållet med om vad han säger om att storyn är det viktigaste i ett spel och det verkar som om vi delar spelsmak rätt väl. Men jag höll på att sätta maten i strupen då han säger att han inte spelat klart Mass Effect-trilogin. Det blir bakläxa för Isak – spela nu!

    Brothers är verkligen ett underbart spel och jag har en del saker jag vill säga om det, så alla som inte spelat det bör spola framåt för det här ett spel som man inte bör spoila. Det säger jag som trots Bobs protester tyckte drt var okej med att spoila Braids handling.

    Spelet är enkelt, ser vackert ut och har en atmosfärisk och sorglig musik. Spelkontrollen må vara lite ovan, men den är inte dålig. Överhuvudtaget är det svårt att hitta några negativa saker att säga om spelet då det verkligen inte finns några brister.

    Det var dock en del saker som jag vill reagera på av det ni tog upp. Först vänder jag mig till Peter. Var du lika stark som barn som nu? Man blir ju starkare då man växer upp. Om jag dessutom tappade greppet till mor så hon drunknade skulle i alla fall jag träna så jag blev starkare. Det är ju tydligt att det gått en längre tid sedan modern dog eftersom lillpojken trots en del sorgliga minnen kan tjoa och tjimma i byn. Så jag tycker inte alls det är konstigt att han är starkare nu än då.

    Att trollmor flyr och lämnar oss ensamma kvar var så oerhört anti-heroiskt att jag hajade till på det vid första genomspelningen. Fast på ett bra sätt. Det känns mer trovärdigt att folk som räddas faktiskt vill fly från platsen, inte bara sluta upp vid ens sida för att bistå i striden. Fram för mer anti-hjältar i spelen!

    Sedan talade Peter om något han trodde var en bugg: att fågeln inte syntes då han använde kikaren i närheten av uppfinnaren. Jag är inte säker på att det är en bugg, eftersom det är en händelse som endast visas om du släpper ut fågeln ur en bur medan man är i byn. Kanske var det så enkelt som att Peter missade fågeln vid den andra genomspelningen?

    Era diskussioner om de senare delarna av spelet om gigantiska ornitologer, okända slag och livets träd fick mitt sinne att springa iväg så jag tänkte dela med mig av en liten teori som jag fick. Den fågel som vi räddade ur buren verkar dela drag med myten om Fågel Fenix, alltså fågeln som återföds efter sin död. Först dör den och sedan återvänder till oss efter de tragiska händelserna vid livets träd. (Som Peter sa, vi får anta att det är samma fågel eftersom vi inte får någon anledning att tro att det finns fler.)

    En annan logisk sak är att anta att den titan som levde i tornet med fågeln tillhör samma folkslag som de döda giganterna på slagfältet. Jag tror det var Bob som ville särskilja på dem för att den i tornet inte verkar vara en krigare, men eftersom vi människor både kan vara soldater såväl som akademiker utgår jag från att titanerna också kan vaa det.

    Jag tror däremot att titanen är djupt påverkad av dödsfallen av sina fallna vänner och att det är därför han håller fågeln fängslad. Om det är fågel Fenix som återföds efter sin död är det ett fullgott skäl för en vetenskapsman (eller lärd man eller magiker eller vad man nu vill kalla han för) att studera fågeln för att försöka finna ett sätt att återuppväcka sina fallna kamrater. Nu säger jag inte att det nödvändigtvis är så, men det var funderingen som dök upp i mitt huvud då jag lyssnade på er podd. Genom att dra den här slutsatsen blev Brothers lite bättre för mig, så stort tack för avsnittet!

    Men hur mycket jag än gillade Brothers får jag hålla med Isak om att The Walking Dead är betydligt mycket bättre. Jag ser fram emot när ni gör en podd om det – fast om ni ska göra överraskningspodd av det får ni allt säga till i förväg så man kan skriva kommentarer! 😉

    Här knyter vi ihop säcken genom att lämna de två tidigare poddarna och övergår till det som ni spelar in just nu. Jag har ingen som helst relation Pixel Junk-spelen så det ska bli spännande att höra vad ni – och Anna förstås! – har att säga om spelen. Faktiskt är jag så nyfiken, så jag ska sluta skriva nu. Ser fram emot avsnittet!

  2. Hej

    Jag hörde i ett av era tidigare avsnitt att ni nämnde Year walk. Skulle vilja höra era åsikter om det. Själv tycker jag att det är 2013 års bästa spel.

    För några avsnitt sedan skrev jag in och önskade Age of empires 2.
    Spelet går att köpa på steam och då ingår the conquerors expansionen.
    Om ni ska spela Age of empires tycker jag att ni ska spela steam versionen för den har bra system för att spela online och funkar bra på nya datorer.

    När jag önskade Roller Coaster Tycoon så menade jag inte det tredje spelet utan det första.

    Tack för att ni gör en sjukt bra podcast.

  3. Hej igen!
    Mina tankar om Pixeljunk monsters kommer här:
    Det roligaste TD jag spelat. Jag älskar grafiken och jag älskar att spela om när jag tror jag vet hur jag ska ändra min strategi till nästa försök. Det som precis som i många andra TD-spel saknas är en x2 knapp, jag vill gärna ha en x4 knapp också. Annars tummen upp! Kul att spela två även om Bob mest var i vägen, ha ha! Nej, jag skojade bara (tror jag).

    Puss!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s