”What a fine day to make new friends”

(Red: Sätt på den här låten i bakgrunden när du läser inlägget. Som av en händelse passar den bästa låten från hela Final Fantasy IX, med hela sin kontext och budskap löjligt bra in på temat för mitt inlägg. ^^)

Två händelser har det senaste fått mig att inse en annan väldigt rolig händelse.
Det började med att vi kommit hem från Retroresans finalhelg. Veckan efter skriver vår vän Tobias Andersson på twitter:

‘Efter en helg med folk som faktiskt förstår ens referenser är det lite smärtsamt att vara tillbaka i verkligheten. Mer nördhäng tack!’

Tobias har en väldigt bra poäng i det han Twittrar här. Och jag tror att många med mig känner igen sig i det och kan förstå den otroliga lättnaden i att få prata helt öppet om spel, få respons på det man säger och veta att folk uppskattar det man har att komma med. Det är inte så i ‘verkliga livet’, åtminstonde inte för mig. Jag får som jag sagt tidigare ständigt förklara för mina medmänniskor att min Alundra-tatuering INTE är Zelda… eller jag menar Link, heter han va?

Andra händelsen är från allas vårt fördärv till tidsfördriv Facebook. I högerspalten får man förslag på ‘personer du kanske känner’, och där finner jag att tre av fyra personer som Facebook föreslår är kändisar!

Kändisar tänker ni, är det Brad Pitt?, Lena Olin eller Serj Tankian kanske?

Förståss är det inte så. Namnen som ploppar upp på min Facebook är kanske inte kändisar för gemene man, men för mig som spenderar en stor del av min tid med att hänga på spelsajter, lyssna på podcasts eller skumma igenom spelbloggar är detta kändisar. Personer vars texter jag frekvent läser eller podcasts jag med största nöje lyssnar på.

Det här är en väldigt sk. ‘Big Deal’. Att man, vi, JAG sakta men säkert blir en del av den förhållandevis lilla men ack så underbara skara människor som är med ett större perspektiv sett spelintersserade personer i Sverige. Som bloggar, skriver och pratar om spel.
Det ÄR en Big Deal för mig att ha efterfestat hemma hos Tove Bengtsson och Mats Nylund. För det är stora namn i min bok. Det är en av de många saker som ger all tid jag spenderar på detta intresse ett mervärde, bortsett från själva spelandet. Nörden i mig är inte lika ensam längre.

Och för detta är jag väldigt tacksam.

Stålsättning för en målsättning!

Jag har bestämt mig. I år skall jag faktiskt göra mig mer tid till att SPELA spel. Inte bara mata mig med information om spel via poddar och spelsidor på nätet som det varit mycket av den senaste tiden. Det känns lite fel att kalla sig spelnörd, när jag knappt spelar någonting..
Därför har jag gjort en lista på de spel jag skall ta itu med under året.

  1. Mass Effect 2
  2. Strangers Wrath HD
  3. Zelda – Ocarina of Time 3DS
  4. Batman – Arkham Asylum
  5. Shadow of the Colossus & Ico HD Collection
  6. Metroid Other M
  7. Alundra
  8. Resident Evil 5
  9. Haunting Grounds
  10. Batman – Arkham City

  Jag har väntat länge nog. Efter att jag fick Bob att börja spela, och sedan jag ändå börjat och jag är sjukt hypad på storyn ligger Mass Effect 2 överst.

 Strangers Wrath HD är som sagt mitt nedladdningsbara kärleksbarn från underbara Oddworld som jag åxå börjat spela, men som får ge vika för ovanstårnde pga releasen av ME3.

 IntresseSmurfen har ju tjatat om Ocarina of Time sedan Nintendo 64 tiden. Och nu påbörjat, en dungeon i taget, skall eftertexterna rulla innan året är slut!

 Batman ÄR cool. Och att detta sägs vara i princip det bästa licenskaraktärsspelet någonsin, plus att jag lånar det gratis av Stefan lägger det som given plats 4.

  När Sony ger oss ett mästerverk som SotC tillsammans med Ico i High-Definition känner jag mig nästan smutsig som inte köpt det ännu. 2012 skall de bankas colosser med råge!

 Jag lånade detta spelet av Diana för nästan ett år sedan. Och som jag gillade Metroid Prime: Corruption, trots att jag är urusel på dess pussel är jag grymt nyfiken på vad Team Ninja har gjort med seriens senaste del.

Jag behöver ju inte säga så mycket om detta egentligen. Tillräckligt kärt för att göra sig en livslång plats på min arm? Såklart skall jag ha sett spelet till sitt slut!

 Även här ett lånat spel, inte sedan lika länge men ändå. Mer actionbetonat än fyran, men som tröst ett 2-spelarläge. Och får jag bara hjälp av min Co-op partner August skall det vara över i ett nafs!

 Är man ett fan av Japanska survival/horror spel skall detta tydligen vara något man bör spela, utan att det för den saken är det bästa, men främst på grund av någon spelmekanik involverande hunden.. Jag är nyfiken, minst sagt.

 Har man spelat ettan bör man spela tvåan. Svårare än så verkar det inte, om man läser recensionerna. Och  med Arkham Asylum såpass långt upp på listan hinner Batman kännas aktuell igen när tiden är inne.

Det var hela listan. Och då har jag inte ens med spel som Limbo, Drak Souls, Monster Hunter Tri, Zelda Skyward Sword, The Legend of Dragoon, Skyrim eller kommande Mass Effect 3. Ni får helt enkelt hålla tummarna och hoppas att jag gör vad jag skall för att bli en bättre, och mer komplett gamer ^^