Bulletstorm – Spelet som vill få med allt?

Slutligen rullar eftertexterna för spelet Bulletstorm på min TV.
Vana bloggläsare minns att jag inte var särskilt imponerad av spelets första timmar, särkilt inte macho-attityden och de malplacerade könsorden som huvudpersonerna vräker ur sig i tid och otid. Hur bra var spelet i slutändan? Är Bulletstorm något mer ultravåld och buffliga män som slår sig för bröstet?

Svaret på den frågan är ett starkt, men bestämt Njaa..
Problemet med Bulletstorm att den försöker få med så många olika beståndsdelar för att bli ett så komplett spel som möjligt, men lyckas inte så bra med någon av dem.
Spelmekaniskt erbjuder Bulletstorm allt från varianter av Bullet Time, combo-byggande, belönande av spektakulära kills samt en sannerligen fantasifull arsenal av vapen. Och visst är det jäkligt kul när man får till en ny combo och belönas med en massa poäng. Dock är spelet så fruktansvärt linjärt och placerar taggiga buskar och exploderande tunnor så strategiskt att det är omöjligt att missa – något som sabbar känslan av frihet, att få spela som man vill, på sitt vis.
Bulletstorm är även fullt av QTE, Quick Time Event, som dock känns mest som en gimmick och engagerar inte som QTE kan göra (läs God Of War).
Vidare lockar spelet med gigantiska monster, en flört med Mecha-genren och en aldrig sinande flod av olika miljöer, allt för att blidka spelaren. Och mitt ibland alla ”fucks”, ”dicks” och ”rimjobs” så försöker de stenhårda karaktärerna faktiskt visa lite känslor och lite ångest för all död de orsakat… En minut senare skjuter jag ett snurrande järnspett i fiendes huvud. Jahapp.

Är man sugen på lite hjärndöd, over-the-top FPS så är Bulletstorm Ert val!
Själv så letar jag vidare efter en något mer bestående spelupplevelse..

Annonser

”You scared the dick off me!”

20120329-203954.jpg

Jag börjar nog bli gammal.

När jag idag började spela Bulletstorm så var mina förhoppningar relativt högt ställda. Det jag hade läst och hört om spelet var ungefär att det var en röjig och våldsam FPS som utspelade sig på en dystopisk planet med klara steampunk och postapokalyptiska vibbar, och där spelets själva signum var att få poäng på hur snyggt/svårt/brutalt man dödar sina fiender. Jag hade något av en Borderlands-känsla, bara mer realistisk grafik och mera combo-byggande ungefär.

Men jag anade inte Bulletstorm skulle vara fylld av bajs-nödig dialog som använder fuck som både adjektiv,verb och imperativ! Dialogen är ett skämt och ska väl försöka charma den delen av min personlighet som också vill vara en tesosteron-fylld muskelknippe som kan svära högt och brett.
Men , som sagt, jag börjar väl bli gammal. Bob som 10-åring hade säkert blivit exalterad över råbarkade män som super, mördar och använder fula ord för att hävda sig…

Det var värst vad jag gnäller då, finns det inte någon behållning i spelet?
Jo, det måste väl erkännas. Combo-byggandet och de olika möjligheter att döda sina fiender är roliga, men blir snabbt tradiga och jag längtar snabbt efter nya vapen och nya möjligheter.
Att spelet är extremt linjärt roar mig icke, hade förhoppningar att utforska planeten på egen hand (som i Borderlands) och jag rycker mest på axlarna åt de explosiva, maffiga scenerna. Det är för mycket explosioner och machostuff, för lite hjärna.
Men men, har bara spelat ett par timmar, kanske är allt för tidigt att döma ut spelet helt och hållet.
Men jag är skeptisk över att spelet ska kunna vinna över mina sympatier, tror jag är fel målgrupp.

Jag börjar nog bli gammal, helt enkelt.

En vecka full av besvikelser.

Detta har inte vart den bästa veckan jag varit med, milt sagt.
Dels har hela min familj haft kräksjukan (inklusive mig) och jag är satans trött på uppkastningar av olika slag just nu.
Men även på spelfronten har det varit fullt av tråkigheter.

När man är hemma sjuk/vabbar/diarrear så är det ju bra tillfälle att spela ikapp lite. Och visst, jag klarade Mass Effect 2 denna veckan och det var ju trevligt (mer om det längre fram när min medskribent har klarat det).

Men.
Nästa spel på listan att ta tag i var Grand Theft Auto 4 och som jag skrev i mitt senaste inlägg så gjorde det ingen lycklig.
Fortsatte sedan med Saints Row, som visst var underhållande i 2-3 timmar innan tristessen kom travande. Att jag fuckade up min sparfil hjälpte ju inte direkt och inte en chans att jag spelar om de första timmarna. Så ajöken till The Row och sin lila klädesdräkt!

Ungefär här inträffade ett sällat sett scenario i Bobs spelhylla; jag hade inget spel väntandes på mig i hyllan!
Istället för att städa huset, bygga Ikea-möbler, tvätta eller något annat vettigt man borde gjort, så införskaffade jag mig spelet Banjo-Tooie, genom Xbox Live för 1200 MS-points.
Tooie är uppföljaren till det suveräna Banjo-Kazooie, ett spel som jag spelade tillsammans med mina barn förra året och som var en charmig 3D-plattformare, klart inspirerad av Super Mario 64 men som ändå står på egna ben i och med sin härliga reflexiva humor.
Så förväntningarna på uppföljaren Tooie var mycket höga, men jag blev fort besviken. Banuppläggen är röriga och svåra att få grepp om, ett dussin olika saker att samla på som ska ges till olika karaktärer på vitt olika platser och blablabla. Alldeles för svårt och rörigt plus att jag hittar fan inte ens till tvåans värld!
Besviken.

Men men.
Snart är det en ny vecka!
Peter kommer tillbaka från semestern i Marocko, jag ska låna Dead Space av min vän Dennis + att jag har bytt till mig Bulletstorm från en snubbe på Loading.

Nästa vecka kan bara bli awesome!