Stålsättning för en målsättning!

Jag har bestämt mig. I år skall jag faktiskt göra mig mer tid till att SPELA spel. Inte bara mata mig med information om spel via poddar och spelsidor på nätet som det varit mycket av den senaste tiden. Det känns lite fel att kalla sig spelnörd, när jag knappt spelar någonting..
Därför har jag gjort en lista på de spel jag skall ta itu med under året.

  1. Mass Effect 2
  2. Strangers Wrath HD
  3. Zelda – Ocarina of Time 3DS
  4. Batman – Arkham Asylum
  5. Shadow of the Colossus & Ico HD Collection
  6. Metroid Other M
  7. Alundra
  8. Resident Evil 5
  9. Haunting Grounds
  10. Batman – Arkham City

  Jag har väntat länge nog. Efter att jag fick Bob att börja spela, och sedan jag ändå börjat och jag är sjukt hypad på storyn ligger Mass Effect 2 överst.

 Strangers Wrath HD är som sagt mitt nedladdningsbara kärleksbarn från underbara Oddworld som jag åxå börjat spela, men som får ge vika för ovanstårnde pga releasen av ME3.

 IntresseSmurfen har ju tjatat om Ocarina of Time sedan Nintendo 64 tiden. Och nu påbörjat, en dungeon i taget, skall eftertexterna rulla innan året är slut!

 Batman ÄR cool. Och att detta sägs vara i princip det bästa licenskaraktärsspelet någonsin, plus att jag lånar det gratis av Stefan lägger det som given plats 4.

  När Sony ger oss ett mästerverk som SotC tillsammans med Ico i High-Definition känner jag mig nästan smutsig som inte köpt det ännu. 2012 skall de bankas colosser med råge!

 Jag lånade detta spelet av Diana för nästan ett år sedan. Och som jag gillade Metroid Prime: Corruption, trots att jag är urusel på dess pussel är jag grymt nyfiken på vad Team Ninja har gjort med seriens senaste del.

Jag behöver ju inte säga så mycket om detta egentligen. Tillräckligt kärt för att göra sig en livslång plats på min arm? Såklart skall jag ha sett spelet till sitt slut!

 Även här ett lånat spel, inte sedan lika länge men ändå. Mer actionbetonat än fyran, men som tröst ett 2-spelarläge. Och får jag bara hjälp av min Co-op partner August skall det vara över i ett nafs!

 Är man ett fan av Japanska survival/horror spel skall detta tydligen vara något man bör spela, utan att det för den saken är det bästa, men främst på grund av någon spelmekanik involverande hunden.. Jag är nyfiken, minst sagt.

 Har man spelat ettan bör man spela tvåan. Svårare än så verkar det inte, om man läser recensionerna. Och  med Arkham Asylum såpass långt upp på listan hinner Batman kännas aktuell igen när tiden är inne.

Det var hela listan. Och då har jag inte ens med spel som Limbo, Drak Souls, Monster Hunter Tri, Zelda Skyward Sword, The Legend of Dragoon, Skyrim eller kommande Mass Effect 3. Ni får helt enkelt hålla tummarna och hoppas att jag gör vad jag skall för att bli en bättre, och mer komplett gamer ^^

Ursäkta att jag är sen, men nu är jag här!

20120304-224829.jpg

 

Som en parafras till min kära medskribent Peter och hans inlägg Sen till partyt… vill jag nu bara meddela att jag gick på det nämnda partyt! Började spela Mass Effect 2 för någon dag sedan och 10 timmar in i spelet har det uppkommit en del tankar.

Eftersom jag är i grund och botten en Xbox360-ägare så har jag haft möjligheten att spela Mass Effect på det sättet som man ska, dvs. att jag började med första delen. På grund av diverse kontrakt och överenskommelser så är aldrig Mass Effects första del släppt till PS3 vilket betyder att de spelarna får börja med del 2 om de vill ha del av det stora, härliga universum som Mass Effect-serien innehar. Dock är inte Playstation-ägarna helt utlämnade utan, om jag förstått det rätt, får händelserna från första spelet förklarade i stora drag genom filmsnuttar innan man börjar äventyret som är Mass Effect 2.

Problemet som jag ser, är det faktum att Mass Effect 2 verkligen känns som en uppföljare och då på det negativa sättet – samma framgångsrika hjulspår som tidigare, små förändringar som inte är till det bättre utan tvärtom, en story som jag inte riktigt känner mig engagerad i.
Nu låter jag kanske onödigt negativ är och jag måste poängtera att jag uppskattar denna uppföljaren, det är ett roligt spel att spela. Men känslan av att spela en sådan uppenbar ”uppföljare” kan jag inte skaka av mig, och jag har svårt att se de stackars PS3-ägarna som tänker börja sitt äventyr i spelets andra del, njuta av upplägget på samma vis som jag gjorde när jag började spela från den riktiga början.

Kanske hade jag känt annorlunda om jag började spela del 2 direkt efter att jag krossat Saren och dödat en Reaper, istället för att vänta 9 månader… Men jag måste alltid ha lite luft i mellan de större speläventyren för att uppskatta de till fullo, och Mass Effect 2 känns helt rätt nu efter ha fått 11000 kills i MW3 sedan november…
Omväxling förnöjer!
Återkommer med mer tankar om Mass Effect 2 längre fram, håll till godo.

Sen till partyt..

 Den 8 mars är en speciell dag för många gamers i Sverige. Då släpps nämligen Mass Effect 3. Ett spel som det har spekulerats oerhört mycket om på bloggar, i poddar och inte minst allt buzz från den skaran som på förhand fick testa spelet på Gamex innan alla andra. Ett jävligt efterlängtat spel helt enkelt!! 😀 .. men vänta nu.. jag då?

Jag har inte spelat Mass Effect. Jag har bortsett från en timma inte spelat Mass Effect 2. Det står i min hylla och jag började som sagt, men sen kom ett visst Battlefield 3 och snodde all min tid. Jag gillade det, men nu är jag inte pepp över huvuvd taget.. Jag håller ju på med Strangers Wrath HD.. skall jag lägga mitt kära Oddworld på hyllan?

Det känns lite som skoltiden och den där festen alla skall gå på, alla ser fram emot, men jag är inte bjuden. Eller snarare jag tackade nej, och nu är jag för bitter för att komma dit sent.
Och när det är precis så jag känner, varför slänger jag mig inte bara över tvåan och kan rida med på hypevågen som alla andra?

Varför vill inte jag spela Mass Effect?…