Första intrycken av PS Vita

PS-Vita-diagnol-top

Som sagt så fick jag ju en Playstation Vita i födelsedagspresent i juni och efter ha spelat rätt intensivt med den måste jag proklamera att jag är väldigt förtjust i den!
Skärmen är otroligt ljusstark och responsiv, touch-funktion funkar nästan lika bra som en iPhone på frontytan (touchytan på baksidan har jag knappt fått använda än) och den är snabb i menyer och dylikt. Gränsnittet kändes väl mesigt i början med jag börjar vänja mig vid det nu. Knappar och stickor känns robusta, även om jag saknar ett andra par axel-knappar – att spela PS1/PS2/PS3-spel utan den oftast nödvändiga bakre axelknappen ersatts ofta av den bakre touchpadden och det är sannerligen inget att rekommendera.
Det enda jag riktigt kan klaga på är väl ergonomin; den ligger inte riktigt jättebra i händerna, speciellt inte i spel som använder sig båda av axelknappar och stickor, men det finns tredje-parts lösningar på det problemet med. För några få dollar på E-bay kan man köpa till ett slags skal som får din Vita att kännas allt mer som en vanlig handkontroll, med rejält stöd för handloven. Blir nog ett inköp av en sådan snart.

Vad har jag spelat då?
Främst PSP-portningen av Final Fantasy IV: The Complete Collection men det sparar vi till ett framtida pod-avsnitt. Har även testat på en mängd spel från PS-Store (främst titlar från mitt PS Plus-abonnemang):

Sine Mora – Ett shmup av den tuffa skolan där den lägsta svårighetsgraden är Hard och där man flyger lite smått steampunkiga flygplan mot horder av fiender. Snyggt som tusan och med ett härligt flyt (dock kommer jag aldrig förbi första bossen, shmup är inte riktigt min kopp te)

Puddle – Vätskebaserad pussel satt i en värld likt Limbo och Knytt Undergrouns, där man tiltar konsolen för att få vätskan att röra sig framåt/bakåt. Trevligt och enkelt koncept, dock med kontrollsvårigheter som sätter käppar i hjulet för spelaren.

WipeOut 2048 – Bländande vacker svävaraction med ett supersexigt gränssnitt och, ja WipeOut helt enkelt. Spelet är helt på svenska, både text och röst, vilket känns väldigt konstigt och spelet lider av långa laddningstider men snabbt och snyggt och jävligt roligt är det sannerligen.

Cocoanut Dodge Revitalised – Ytterst simpelt spel för en sådan här konsol men ändå barnsligt undehållande. Styr en krabba undan fallande kokosnötter, samla pengar, få highscore.
Perfekt spel när man inte vill tänka utan bara var kvick i fingrarna.

Är fruktansvärt nöjd med min Vita även om den kanske saknar det stora, förväntade spelbiblioteket. Men allt fler indie-titlar släpps både på Ps3 och Vitan, samt den utlovade, allt större betydelsen för kommande PS4 bådar gott inför framtiden.
Jag och min Vita kommer inte ta skilda vägar på länge.

Bob+Vita+Fifa = Inte sant!

FIFA_Football_PS_Vita

Många försök har gjorts som alla har resulterat i misslyckanden och förluster.
Många djupa suckar har hörts från mitt håll när majoriteten vinner och spelet och kontrollerna plockas fram.

Nä, fotbollspel är inte min kopp te och kommer aldrig någonsin vara det, säkerligen till flera vänners stora förtret. Inte ens om jag blev avsläppt på en öde ö med enbart ett FIFA-spel med mig i handen, så hade jag efter ett års solande och spelande, inte tagit ett steg framåt i utvecklingen.
Tyvärr.

Men det fanns faktiskt en strimma hopp häromkvällen, när jag plockade fram min färska Vita-maskin och tryckte in det medföljande FIFA Football i kortöppningen.
Jag hade bara tänkt starta upp det, se hur det såg ut och kändes och sedan sälja/byta bort det på sedvanligt vis på något spelforum.
Efter laddningskärm och titel så kommer man till ett slags träningsläger där man styr en ensam spelare på en plan och där du kan skjuta mot en målvakt, bara för att lattja lite helt enkelt (ett tryck på Start-knappen tar dig vidare till huvudspelet). Jag och min anonyma spelare springer omkring och sätter stäming genom att dribbla bort mig själv och så vidare när så jag plötsligt upptäcker att jag skjuter när håller fingret på bakstycket!
För er som inte har någon vidare koll på Vitans specifikationer, så är den stora skärmen tryckkänslig men det finns även en touch-yta på bakstycket av konsolen, något som används väldigt finutligt i detta spel. Denna reklamfilm ger en någorlunda visuell representation:

Denna nya kontrollmetod gjorde mig alldeles uppspelt och jag ägnade säkert en kvart på övningsplanen för att förbättra min teknik. Efter ett par puckar in i kassen så kände jag mig redo att köra övningsmatch, ”jag är ta mig tusan ostoppbar”-känslan hängde fortfarande kvar och medans jag valde mitt Aston Villa så var jag hoppfull, kanske var mitt stora problem med fotbollspel över? Kanske kanske kanske…
Men nej.
Efter några få minuter låg jag under med tre mål och känner mig lika värdelös som förr. Lägg därtill det sövande jävla tempot i dylika spel samt det faktum att jag konstant blir bestulen på bollen, så stängde jag av min Vita innan matchen hade kommit till halvlek.
Och jag stängde samtidgt den metaforiska lådan där mina fotbollspels-ambitioner låg i, en låda som jag aldrig kommer försöka öppna igen.

Final Fantasy, Vita och Playstation Plus

PS-Vita-diagnol-top

 

Jag fyllde år häromdagen.
Till min stora glädje fick jag av min familj och kära sambo, ett Playstation Vita! Eller fick är kanske att överdriva, jag fick en utskuren kartongbit med en bild av Vita fastklistrad (den hade inte kommit på posten än 🙂 Men oerhört glad och tacksam är jag!
Jag har suktat efter en Vita rätt länge nu, trots dess tveksamma lansering med få, kvalitativa titlar och dåligt stöd från utvecklare. Men nu har konsolen fått lite mer fart och med ett utlovat större band till kommande Playstation 4 så känns det som denna bärbara maskin har en lovande framtid framför sig.

Ett av mina allra första spel som ska spelas när väl Vitan är i min ägo är faktiskt Final Fantasy IV.
Som en oerhört gröngöling inom allt som benämns J-RPG så tog jag nyss mina allra första trevande steg i genren när jag spelade igenom Chrono Trigger på en Nintendo DS. Mina intryck av det spelet sparar vi till en framtida podcast, men jag blev iallafall rätt tagen och kände att det var dags att ta tag i mastodont-serien Final Fantasy och börjar där den berömda ”boken” (1001 Videogames You Must Play Before You Die) säger att jag ska börja, alltså med den fjärde delen. Och vad jag hört, så är den bästa versionen av spelet en PSP-utgåva som lämpligt nog finns att köpa digitalt till Vitan, genom Playstation Store.

Men nåt av det vackraste i denna baletten är ju den fabulösa tjänsten Playstation Plus, som jag nämnt otaliga gånger här på bloggen. Vad jag troligtvis inte nämnt är att man även får tillgång till PS Vita titlar varje månad som man kan införskaffa ”gratis” trots avsaknaden av en sådan konsol. Så under mina 10 månader med Ps Plus så har jag inte mindre än 14(!) Vita-titlar att köra, nämligen dessa:

Uncharted: Golden Abyss (Vita)
Gravity Rush (Vita)
Chronovolt (Vita)
Tales from Space: Mutant Blobs Attack (Vita)Big Sky Infinity (PS3 & Vita)
Knytt Underground (PS3 & Vita)Jet Set Radio HD (Vita)
Pinball Arcade (Vita)
WipEout 2048 (Vita)Lumines: Electronic Symphony (Vita)
Metal Gear Solid HD Collection (Vita) (links to guides: MGS2 / MGS3)
Puddle (Vita)
Thomas Was Alone (PS3 & Vita)
Zero Escape: Virtue’s Last Reward (Vita)
Velocity Ultra HD (Vita)
Sine Mora (Vita)
Coconut Dodge Revitalised (Vita)

Ps Plus är så löjligt prisvärt asså.
Så nu är det bara att vänta in paketet och börja grotta ner sig i denna underskattade (?) konsol.
Väl mött tills dess!