En vecka full av besvikelser.

Detta har inte vart den bästa veckan jag varit med, milt sagt.
Dels har hela min familj haft kräksjukan (inklusive mig) och jag är satans trött på uppkastningar av olika slag just nu.
Men även på spelfronten har det varit fullt av tråkigheter.

När man är hemma sjuk/vabbar/diarrear så är det ju bra tillfälle att spela ikapp lite. Och visst, jag klarade Mass Effect 2 denna veckan och det var ju trevligt (mer om det längre fram när min medskribent har klarat det).

Men.
Nästa spel på listan att ta tag i var Grand Theft Auto 4 och som jag skrev i mitt senaste inlägg så gjorde det ingen lycklig.
Fortsatte sedan med Saints Row, som visst var underhållande i 2-3 timmar innan tristessen kom travande. Att jag fuckade up min sparfil hjälpte ju inte direkt och inte en chans att jag spelar om de första timmarna. Så ajöken till The Row och sin lila klädesdräkt!

Ungefär här inträffade ett sällat sett scenario i Bobs spelhylla; jag hade inget spel väntandes på mig i hyllan!
Istället för att städa huset, bygga Ikea-möbler, tvätta eller något annat vettigt man borde gjort, så införskaffade jag mig spelet Banjo-Tooie, genom Xbox Live för 1200 MS-points.
Tooie är uppföljaren till det suveräna Banjo-Kazooie, ett spel som jag spelade tillsammans med mina barn förra året och som var en charmig 3D-plattformare, klart inspirerad av Super Mario 64 men som ändå står på egna ben i och med sin härliga reflexiva humor.
Så förväntningarna på uppföljaren Tooie var mycket höga, men jag blev fort besviken. Banuppläggen är röriga och svåra att få grepp om, ett dussin olika saker att samla på som ska ges till olika karaktärer på vitt olika platser och blablabla. Alldeles för svårt och rörigt plus att jag hittar fan inte ens till tvåans värld!
Besviken.

Men men.
Snart är det en ny vecka!
Peter kommer tillbaka från semestern i Marocko, jag ska låna Dead Space av min vän Dennis + att jag har bytt till mig Bulletstorm från en snubbe på Loading.

Nästa vecka kan bara bli awesome!

Ingen diskbänksrealism, tack.

20120322-090139.jpg

En illa klädd man från Balkan-området som kollar på brusig tv i en sunkig lägenhet.
Grand Theft Auto 4 i ett nötskal?

Nu kanske jag är lite väl hård tycker Ni och vill protestera emot detta påstående. Sanningen är att jag har försökt spela GTA4 tre gånger sedan jag köpte det för ett par år sedan, men jag har svårt att bli engagerad i spelet. Om det är den gråbruna socialrealistiska miljön, de schabbiga karaktärerna eller den krångliga kontrollen. Mest troligt är nog att spelet har tappat sin arkad-känsla som fanns i de tidigare spelen och ersatt det med en realism som inte underhåller någonstans.
Nej, nu har GTA4 fått sina chanser, nu försvinner det ur min ägo. Istället blir det nu att testa spelet Saints Row, som nog kan ses som GTA-seriens omogna lillebror, om man ska döma efter vad jag läst och hört om spelet.
Kalla mig omogen men jag har en känsla att jag kommer uppskatta Saints Rows grälla färger och pang-pang mycket mer än Nikos tv-tittande, bowlande och korvätande.