Recension: (Nya) Syndicate

syndicate

Nej jag vet, det här är inte det man får, men som alla kanske ville ha.

Min erfarenhet med gamla hederliga Syndicate är otroligt bra. Ett kärt barndomsminne, som förmodligen ändå hade blivit förstört om någon försökt sig på en re-make.

Nej vad man istället får är ett FPS. Och inte helt nerskitet är det heller.

syndicate nya

Storyn är (som jag brukar återkomma till i många av min recensioner) inget speciellt intressant. Vad man behöver veta är att du spelar som en agent, anställd av ett företag, för att utföra deras dirty work. Resten får den som spelar reda på.

Man har ett chip i huvudet som tillåter en mekanism som kallas ‘Breach’, där man hackar andra personers chip och bland annat kan få dem att begå självmord eller strida åt dig för en kort stund. Detta, plus att skjuta är vad man gör, eftersom det är ett FPS.
Här är grejen med Syndicate. Låter det tillräckligt intressant är det bara att plocka upp och köra.

MEN.. jag som har en relation till det gamla spelet är lite kluven till huruvida jag skall rekommendera detta till andra med samma erfarenhet.
Jag spelar nämligen hela hela hela tiden med hoppet om att hitta tecken på att utvecklarna vet vad de jobbar efter och slänger in påminnelser om just det gamla originalet.

Det händer också att jag finner vad jag söker, nämligen fem gånger, och jag tänker spoila dessa som refererar till gamla Syndicate nu:

1. I en bossfight spelas en Skrillex remix av introlåten.

2. På en (möjligen flera) skärmar i spelet står text skriven med samma typsnitt.

3. Det finns planscher på bilen man kör.

4. Man får slåss mot en agent med munskydd och vita ögon.

5. Man får sätta sig i maskinen som ‘tillverkar’ agenter i introt.

Dessa tillfällen ger mig en fin magkänsla, och att jag säkert har missat flera andra gör mig lite putt 🙂

syndicate machine

Trots det, vad som slår mig gång på gång när jag spelar är att min agent inte är cool, som hen var förr. Känslan i spelet är gjord så att vara vad jag tolkar som verklighetstrogen, men det funkar inte för mig. Jag dör ofta, kan inte sprinta fort och mina krafter blir snabbt standard.

För mig lider spelet av outnyttjad potential, med tanke på hur mycket de hade att låna av.

Jag kommer ge mitt betyg baserat på två saker, som egentligen tyvärr är omöjliga att kombinera. Det ena att man inte spelat originalet och inte har något att förvänta sig. Det andra att jag som ändå spelat originalet kan hitta saker att uppskatta trots att det inte är ett mästerverk.

+ Upplevelsen är kort, bra för både gamla och nya enligt mig.
Man får en del fanservice.
Bossfighterna är svåra, tills man hittar tålamodet.

– Kunde lånat så mycket mer.
– ‘Skådespeleriet’ i mellansekvenser
Rum-till-rum action

För allt vad man kunde önska av Syndicate så har Starbreeze gjort ett fullt njutbart spel, för gamla som nya, men som ändå måste erkännas blir räddat av dess längd. Mer hade varit för mycket.

Betyg: 5/10

IMG_4841

Annonser

Brothers: A tale of two sons – Josef Fares gör spel

Josef Fares känner nog de flesta till som filmregissör, med filmer som Jalla Jalla!, ZoZo och Kopps har han blivit en naturlig del av Sveriges duktiga filmregissörer.
Men något som många inte vet är att att Josef har ett stort och brinnande spelintresse, ett intresse som bland annat lett till deltagande i P3 Spels panel.
Under se senaste åren har han även drivits av tanken att vara med och utveckla ett eget spel, ett projekt som gått igenom många faser och utvecklare men som till slut landade hos det svenska spelföretaget Starbreeze. Projektet har tagit upp all av Josefs fokus som har lagt filmandet temporärt på hyllan, iallafall till spelet är färdigt.

Nu har det börjat hända grejer och för ett tag sedan släpptes en första teaser-trailer:


En trolsk och magisk stämning men ändå med en ”svensk” känsla med björkskogen och naturen.
Brothers: A tale of two sons kretsar kring två bröder som beger sig ut på äventyr för att rädda sin far, som ligger sjuk inför döden. Mycket mer än så är inte känt och personligen behöver jag inte mer bakgrund än så.
Josef pratar om att det kommer vara ett ”upplevelse-baserat äventyrspel” med en engagerande story med mycket känslor, men som även kommer innehålla intressanta spelmekaniska grepp. Spelare styr nämligen både bröderna samtidigt, med varsin styrspak! Instinktivt känns det svårt att föreställa sig men jag tror även att det kan leda till intressanta spelmoment och pussel.

Det har även släppts en video med lite faktiskt gameplay:

Även om de är långt ifrån lika så har spelet Journey nämnts i samma andetag som Brothers, något som får mitt hjärta att slå lite extra fort. Jag hoppas innerligt att Josef Fares och hans team på Starbreeze kan utveckla ett spel som påverkar mig, som visar känslor och som kan få mig till den plats som bara ett fåtal andra spel lyckats med.
Längtar redan efter våren 2013!

 

Vill man höra mer om spelet så rekommenderar jag avsnitt 14 av podcasten Overkligt! Finns på iTunes eller här.