Bob gillar New Super Mario Bros. Wii

ws_New_Super_Mario_Bros._Wii_1920x1200

I julas låg ett paket under vår gran. Men den välbekanta formen som man har lärt sig att älska som cineast/gamer. Det var från Jultomten och var en present till hela familjen. När barnen mina hade hastigt rivit av allt papper så uppenbarade sig ett Wii-spel, som sedan den dagen benämnts som ”familjespelet” i vårt hushåll.

Spelet ifråga känner nog de flesta till men dess klassiska utformning i modern kostym a la Marios första äventyr. Det som är unikt, samt våran största behållning, är det faktum att man kan spela i genom äventyret fyra stycken personer samtidigt!
En som Mario, en som hans bror Luigi och två Toads, lämpligen kallade för ”blå” och ”gul”.
Just detta 4-spelarläge är sannerligen en upplevelse i sig, som man kan yttra sig på många olika sätt. Spelar du det till exempel med tre kompisar så blir det ofta dråpliga situationer när am försöker ta kål på sina motståndare eller allmänt sabotera för dem, vilket leder till härliga hånskratt och hatiska blickar. Och spelar man spelet som vi gjorde, det vill säga med mamma Lina, pappa Bob, 6-åriga dotter och 4-åriga sonen, så fylls speltid istället med mängder med uppmaningar ”vänta där, ta den svampen, bubbla dig INTE ” och så vidare. Och för första gången satt vi och spelade hela familjen samtidigt, en rent ut sagt underbar upplevelse.

Ju längre in i äventyret vi kom, ju mer ökade svårighetsgraden och dottern droppade av för istället bevittna spelet på läktarplats. De kvarvarande hjältarna kämpade många timmar för att till slut nå Bowsers slott och frita prinsessan till slut, och familjen myste av välbehag.

 

new_super_mario_bros_wii

New Super Mario. Bros är ett riktigt suveränt plattformspel i sin enkelhet men får ett sådant stort mervärde med dess multiplayerfunktion och snillrika banor. Utmaningen att klara spelet är väl kanske inte den högsta, men att låsa upp alla hemliga vägar och ta alla specialmynten på alla banor kräver sin dedikerade spelare, speciellt när man låser upp bonusbanorna.
Visst finns det saker att anmärka på, såsom avsaknad av något slags ”battle”-läge och den tråkiga variation av spelbara karaktärer (varför två toads?), men detta är ett av de trevligaste ”fyra-spelare-i-soffan”-upplevelser man kan avnjuta, oavsett om det är med vänner eller med dina speltokiga knoddar.

Rekommenderas varmt.

Bra Uppfostran? Episod 4 – Det ska börjas i tid

Hur gamla var ni när ni började spela?

Själv var jag nog runt 4-5 år när min far lånade hem en Commodore Vic 20, som vi spelade på så fort tillfälle gavs. Tv-spel har alltid varit en naturlig del av mitt liv och det är först nu på ålderns höst (Nåja, 28-års åldern ) när man har flera barn att uppfostra, som man börjar fundera på hur annorlunda spelandet kommer se ut för mina barn kontra min egen uppväxt. Min far tyckte om teknik och spelade gärna på vårt Nes, antingen ensam med spelet Golf eller körde dubbelmatcher i Tennis.
Men hur kommer mina barns relation till tv-spel utvecklas med två föräldrar som mer än gärna sätter sig och spelar, både ensamma och tillsammans med barnen?
Visst finns frågan om ansvarsfulla föräldrar som begränsar spelandet, något som för övrigt tas på högsta allvar här hemma, men jag funderar mer på om mina barn kommer nostalgiskt minnas tillbaka på dera tidiga, högst personliga spelupplevelser som man själv gör ?
Eller kommer det se helt  annorlunda ut för dem, med ett förändrat spelklimat samt spelande föräldrar?

Klart är iallafall att min son Noel är krokad av tv-spelandet, och han bara väntar på att få lära sin lillebror Sigge allt han kan:

Tänk, om några år kan jag köra 4 co-op spel med hela familjen i soffan.

Det kommer bli åsom!

Gästbloggat hos Svampriket- ”Spelet”

Har för tredje gången fått den stora äran att gästblogga på Sveriges mest mångsidiga och bästa spelblogg, nämligen Svampriket.

Ni kan antingen läsa den på plats, eller om ni är lata så scrollar ni neråt så finner ni den där också.
Mycket nöje.

 

”Spelet”
Av Mattias Sörbom

Äntligen!

Till slut har det kommit, ”Spelet”.

Jag förbokade det för ett antal månader sedan och efter en del krångel vid releasen nu i helgen så har jag det äntligen i min ägo, som jag har längtat!

Jag äger sedan tidigare två andra delar i serien, men det bästa är att varje del är en helt unik upplevelse även dom delar många gemensamma attribut.

”Spelet” belönar dig rikligt ju mer tid och engagemang du lägger ner på det

Det är rätt svårstartat till en början, men efter ha lärt sig grunderna så flyter det på bra och ju längre in i ”spelet” du kommer, ju lättare blir det. ”Spelet” belönar dig rikligt ju mer tid och engagemang du lägger ner på det, samtidigt som du i vissa situationer inte vet om du ska skratta eller gråta.

Livslängden är oerhört lång, man skulle kunna säga att det aldrig riktigt tar slut – ständiga uppdateringar och DLC av varierande kostnad hjälper till att hålla intresset uppe.

Allra bäst är det om man spelar det i co-op, även om det funkar i Single Player-läget men då är det så mycket svårare, så svårt att det inte är säkert att man klarar av det. Co-op är verkligen att föredra!

Många gamers är lite rädda för att skaffa detta ”spel”, mest för att det kräver en hel del av en samt att tar tid från övriga spel och intressen och till och med förändrar ens levnadsvanor.

Detta är förvisso sant, men med rätt planering och prioriteringar så hinner man faktiskt med både det ena och det andra.

Jag kan varmt rekommendera ”Spelet” till eder alla; krävande men ack så givande. Du kommer inte att ångra dig.


Vad spelet heter?

Sigge, och han föddes den 14 september 2012.

Bra Uppfostran? – Episod 2: Allt är spel

Mina barn har, trots sin ringa ålder, redan varit med om flera storslagna äventyr i pixlarna och polygonernas land.
Dom har bevittnat Links många äventyr tillsammans med deras mor, medan jag har besegrat den elaka häxan Gruntilda i Banjo-Kazooie. Allt till mina barns stora förtjusning. Men inte nog med att de uppskattar de magiska världarna som målas upp framför dem, de har blivit enormt influerade av dem – på ett bra sätt!
Så fort vi ska åka någonstans med bilen så är det inte Smurfhits nr. 195 eller Jag är en gummibjörn som gäller i bilstereon, istället är det soundtracket till The Legend Of Zelda som alltid ska spelas ( min dotter Nemi sjunger med i melodierna).
Min fyra år gamla son leker ofta fantasilekar, när han är Link och möter Ondskan eller så kommer Bowser in i bilden på något sätt och skrämmer alla med sitt eldsprutande.

Detta gör mig naturligtvis otroligt stolt och filosoferar ofta över hur framtiden kommer se ut för mina aspirerande Power Players till barn. Kommer de följa medias stereotypiska bild och bli inåtvända, ensamma människor som stänger in sig från omvärlden? Eller kommer de bli underbara människor med ett brinnande intresse för ett allt mer utvecklat spelmedium?

Deras föräldrar hoppas hårt på det sistnämnda.

Bra Uppfostran? – Episod 1: Introduktion

 Ända sedan vi väntade vårat första barn, så har vi alltid funderat mycket på uppfostran. Både jag och min kära sambo Lina anser att vi själva har blivit vettiga människor med bra värderingar, och funderade således på hur man ska vara som förälder och vilken slags uppfostran man ska använda sig av.
Jag tycker personligen vi har lyckats mycket bra med mina två barn, men det jag är allra mest stolt över är det faktum att båda barnen har blivit riktiga tv-spelare. Som till exempel min 4-åriga son som följde med på årets Sci-Fi mässa och bland alla häftiga saker, utklädda människor och speciella stämning, så fastnade han naturligtvis i spelbåset och vägrade gå därifrån.

Detta återkommande segment som jag valt kalla Bra Uppfostran? kommer belysa mina kära barns oskyldiga indoktrinering i den underbara värld av tv-spel som vi alla har en möjlighet att få vara en del av.

Tack för uppmärksamheten.