Avsnitt 18 – Pixeljunkien Anna

Avsnitt 18 - Pixeljunkien Anna

Vi är tillbaka.
Efter förseningar, julfirande och mängder av sjukdomar av de olika slagen, så är vi nu tillbaka med ett långt och matigt avsnitt. Vi tror bestämt att det var värt väntan.
Tillsammans med Konstnärs-Anna snackar vi om en massa Pixeljunk, både Monsters och Shooter. Plus en massa annat såklart! Observera! Spoilers under kommentaruppläsningen om spelet Brothers, har du inte spelat det så rekommenderar vi er att spola fram 8 minuter för att hålla det spoilerfritt.
Alltså skippa delen mellan 1:05:30 och 1:13:00.
Trevlig lyssning önskar vi eder alla.

Avsnittet finner ni HÄR, via iTunes eller via vår RSS-feed.

Till nästa avsnitt blir det äntligen avhandling om Kingdom Hearts! Så lämna gärna kommentarer om det eller nåt annat, ni bestämmer!

Länkar & Musik

Konstnärs-Annas blogg Ida-Rebecca

Konstnärs-Anna på Svampriket

The Clash – Police on my Back

Annonser

Överraskningspod! Brothers – A tale of two sons

Överraskningspod! Brothers-A tale of two sons

A wild podcast appears!
En oannonserad podcast med ett spel som inte står med i boken, det är en Överrasknings-pod det!
Ett nytt koncept som troligtvis kommer upprepas och.. äsch, lyssna på poden istället!
OBS! Vi kommer spoila sönder och samman spelet så ta och spela spelet först tycker vi nog, det är värt det och tar inte många timmar. Gör det. Nu. OBS!
Och vi gästas av Den Mystiska Rösten!

Avsnittet finner ni som brukligt på iTunes, genom vår RSS-feed eller HÄR.

Nästa avsnitt som kommer är fortfarande Pixeljunk Monster och Pixeljunk Shooter.

Detta var bara en överraskningspod!

Avsnitt 17 – Snake och NSMB

Avsnitt 17 - Snake och NSMB

 

 

Hej Hej!
Å välkommen till ett långt avsnitt om det gamla mobilspelet Snake.
Men vi snackar naturligtvis om så mycket mer! Om New Super Mario Bros. som en eventuell bubblare på listan och så går vi igenom alla lyssnarönskningar och annat småttigt och gottigt!

Avsnittet finner ni Här, på iTunes eller genom vår RSS-feed

Till nästa avsnitt ska vi spela PSN-spelen Pixeljunk Monsters och Pixeljunk Shooters.
Spela gärna med oss!

På återseende!

Länkar & Musik

In this moment – Iron Army

 

Avsnitt 16 – Oddworld: Strangers Wrath

Avsnitt 16 - Oddworld Strangers Wrath

Top of the morning to ya´all!
Ett nytt avsnitt av Play Before You Die står redo att dyka ner i öron denna dag, och det känns väl trevligt för eder alla?
I det sextonde avsnittet snackar vi om Oddworld: Strangers Wrath och Bob flummar iväg mer än vanligt.

Avsnittet finner du Här, genom iTunes eller genom vår RSS-feed.

Missa nu inte chansen till att påverka vad vi ska spela framöver, just det, vi ger Dig chansen att föreslå spel vi ska spela!
Enda kraven vi har är att spelen inte är mastodont-långa samt att det naturligtvis finns med i boken (äger du ingen bok? Gå då in på Listan, där finns alla spelen listade)

Till nästa avsnittet ska vi ta mig tusan spela Snake. Ja precis, det Snake. Och om du inte har kvar din gamla Nokia så föreslår vi att du laddar ner iOS-appen ” Snake 97 ” för en likartad upplevelse.
Vi kommer även ta ställning om DS-spelet New Super Mario Bros. kan kvala in som en ersättare.

Väl mött tills dess och glöm inte önska spel, kommentera vad ditt hjärta anbefaller och vara glada!

 

 

Länkar & Musik

Hillevi – Ekande Farväl

Robert Johnsson aka Nightie Crowdfunding till rollspelet Leviathan

Björk – Hyperballad

 

Avsnitt 15 – Reflect Missile

Avsnitt 15 - Reflect Missile

Goddagens!
Och grattis på födelsedagen på oss!
Jupp, podden fyllde nyss 1 år, hurra! Så fira med ännu ett avsnitt, där vi snackar en massa goja, läser kommentarer och har det mysigt. Spoilervarning ännu en gång för Shadow of the Colussus! Lyssna försiktigt ibland kommentarerna!
Men vi hinner även såklart snacka om avsnittets huvudrätt, spelet Reflect Missile – platsar det på Listan?
NI finner avsnittet Här, på iTunes och genom våran RSS-feed.
Trevlig lyssning tillönskas Eder alla.

Till nästa avsnitt spelar vi Oddworld: Strangers Wrath, spela gärna med oss!
Puss å kramen.

Länkar & Musik

Video av Reflect Missile

Man KAN hoppa över flaggstången alltså

Night Travellers sida Bortom.nu

Erutan – Suteki da ne

Avsnitt 14 – Shadow of the Colussus

Avsnitt 14 - Shadow of the Colussus

Semestern är slut för de allra flesta och vardagslunken kan förmörka det allra gladaste sinnet…
Vilken tur då att Bob & Peter serverar ett episkt/maffigt/kolossalt avsnitt av Play Before You Die där vi snackar om 16 kolosser av blandad vikt och längd, lucid dreaming och en massa Kanada såklart!
Avsnittet hittar ni HÄR, på iTunes eller genom vår RSS-Feed

Trevlig lyssning önskar vi eder!

Länkar & Musik

Oh My Dayum! (Världens bästa Auto-tuneade låt)

Batman gets pwned

Svenska Podcastpriset 2013

Between The Pages

Ted Gärdestad – Helena

Till nästa avsnitt spelar vi DSiWare-spelet Reflect Missile, häng gärna med och spela med oss!

Första intrycken av PS Vita

PS-Vita-diagnol-top

Som sagt så fick jag ju en Playstation Vita i födelsedagspresent i juni och efter ha spelat rätt intensivt med den måste jag proklamera att jag är väldigt förtjust i den!
Skärmen är otroligt ljusstark och responsiv, touch-funktion funkar nästan lika bra som en iPhone på frontytan (touchytan på baksidan har jag knappt fått använda än) och den är snabb i menyer och dylikt. Gränsnittet kändes väl mesigt i början med jag börjar vänja mig vid det nu. Knappar och stickor känns robusta, även om jag saknar ett andra par axel-knappar – att spela PS1/PS2/PS3-spel utan den oftast nödvändiga bakre axelknappen ersatts ofta av den bakre touchpadden och det är sannerligen inget att rekommendera.
Det enda jag riktigt kan klaga på är väl ergonomin; den ligger inte riktigt jättebra i händerna, speciellt inte i spel som använder sig båda av axelknappar och stickor, men det finns tredje-parts lösningar på det problemet med. För några få dollar på E-bay kan man köpa till ett slags skal som får din Vita att kännas allt mer som en vanlig handkontroll, med rejält stöd för handloven. Blir nog ett inköp av en sådan snart.

Vad har jag spelat då?
Främst PSP-portningen av Final Fantasy IV: The Complete Collection men det sparar vi till ett framtida pod-avsnitt. Har även testat på en mängd spel från PS-Store (främst titlar från mitt PS Plus-abonnemang):

Sine Mora – Ett shmup av den tuffa skolan där den lägsta svårighetsgraden är Hard och där man flyger lite smått steampunkiga flygplan mot horder av fiender. Snyggt som tusan och med ett härligt flyt (dock kommer jag aldrig förbi första bossen, shmup är inte riktigt min kopp te)

Puddle – Vätskebaserad pussel satt i en värld likt Limbo och Knytt Undergrouns, där man tiltar konsolen för att få vätskan att röra sig framåt/bakåt. Trevligt och enkelt koncept, dock med kontrollsvårigheter som sätter käppar i hjulet för spelaren.

WipeOut 2048 – Bländande vacker svävaraction med ett supersexigt gränssnitt och, ja WipeOut helt enkelt. Spelet är helt på svenska, både text och röst, vilket känns väldigt konstigt och spelet lider av långa laddningstider men snabbt och snyggt och jävligt roligt är det sannerligen.

Cocoanut Dodge Revitalised – Ytterst simpelt spel för en sådan här konsol men ändå barnsligt undehållande. Styr en krabba undan fallande kokosnötter, samla pengar, få highscore.
Perfekt spel när man inte vill tänka utan bara var kvick i fingrarna.

Är fruktansvärt nöjd med min Vita även om den kanske saknar det stora, förväntade spelbiblioteket. Men allt fler indie-titlar släpps både på Ps3 och Vitan, samt den utlovade, allt större betydelsen för kommande PS4 bådar gott inför framtiden.
Jag och min Vita kommer inte ta skilda vägar på länge.

Avsnitt 13 – Super Mario Bros. 2

Avsnitt 13 Super Mario Bros 2
Goddag!
Och hjärtligt välkomna till avsnitt nr.13, som dedikeras till Super Mario Bros. 2!
Vi vrider och vänder på spelet, tar upp skillnaderna mellan dess ”föregångare” Doki Doki Panic och läser upp härliga lyssnarkommentarer.
Ett ytterst trevligt stycke pod helt enkelt.

Avsnittet finner ni Här, på iTunes eller genom vår RSS-feed.

Puss å kramen
/// Bob å Peter

Musik & Länkar

Trash videoserie Re-Play

Trapt –  Stories

PS. Till nästa avsnitt spelar vi Shadow of the Colussus. Kommentera om du har något att säga om det. xoxoxo DS.

Bob+Vita+Fifa = Inte sant!

FIFA_Football_PS_Vita

Många försök har gjorts som alla har resulterat i misslyckanden och förluster.
Många djupa suckar har hörts från mitt håll när majoriteten vinner och spelet och kontrollerna plockas fram.

Nä, fotbollspel är inte min kopp te och kommer aldrig någonsin vara det, säkerligen till flera vänners stora förtret. Inte ens om jag blev avsläppt på en öde ö med enbart ett FIFA-spel med mig i handen, så hade jag efter ett års solande och spelande, inte tagit ett steg framåt i utvecklingen.
Tyvärr.

Men det fanns faktiskt en strimma hopp häromkvällen, när jag plockade fram min färska Vita-maskin och tryckte in det medföljande FIFA Football i kortöppningen.
Jag hade bara tänkt starta upp det, se hur det såg ut och kändes och sedan sälja/byta bort det på sedvanligt vis på något spelforum.
Efter laddningskärm och titel så kommer man till ett slags träningsläger där man styr en ensam spelare på en plan och där du kan skjuta mot en målvakt, bara för att lattja lite helt enkelt (ett tryck på Start-knappen tar dig vidare till huvudspelet). Jag och min anonyma spelare springer omkring och sätter stäming genom att dribbla bort mig själv och så vidare när så jag plötsligt upptäcker att jag skjuter när håller fingret på bakstycket!
För er som inte har någon vidare koll på Vitans specifikationer, så är den stora skärmen tryckkänslig men det finns även en touch-yta på bakstycket av konsolen, något som används väldigt finutligt i detta spel. Denna reklamfilm ger en någorlunda visuell representation:

Denna nya kontrollmetod gjorde mig alldeles uppspelt och jag ägnade säkert en kvart på övningsplanen för att förbättra min teknik. Efter ett par puckar in i kassen så kände jag mig redo att köra övningsmatch, ”jag är ta mig tusan ostoppbar”-känslan hängde fortfarande kvar och medans jag valde mitt Aston Villa så var jag hoppfull, kanske var mitt stora problem med fotbollspel över? Kanske kanske kanske…
Men nej.
Efter några få minuter låg jag under med tre mål och känner mig lika värdelös som förr. Lägg därtill det sövande jävla tempot i dylika spel samt det faktum att jag konstant blir bestulen på bollen, så stängde jag av min Vita innan matchen hade kommit till halvlek.
Och jag stängde samtidgt den metaforiska lådan där mina fotbollspels-ambitioner låg i, en låda som jag aldrig kommer försöka öppna igen.

Recension: XCOM: Enemy Unknown

XCOM-Enemy-Unknown-Logo

XCOM skall axla rollen som 2012 års version av klassikern UFO: Enemy Unknown. En inte helt lätt uppgift som jag förstått, dock endast av rykten då jag inte själv spelat originalet utan bara sett på när min vän spelade det i vår ungdoms dagar.
Fansen verkar dock inte besvikna och inte jag heller. Jag hade otroligt roligt under min resa med XCOM.

XCOM baseSpelet börjar med att utomjordingar invaderar jorden och det är din uppgift som någon sorts befälhavare att sätta stop för dem.
Du kontrollerar en underjordisk bas där du måste bygga högteknologiska konstruktioner, se till att det finns el att försörja anläggningen och låta dina vetenskapsmän forska fram ny teknik så att din verkstad kan förverkliga den.
Allt för att kunna utrusta dina trupper och jämna ut oddsen mot utomjordingarna men samtidigt för att tillfredsställa  ‘The Council’, som styr över världens länder och XCOM. Undsätter du inte ett land i nöd kan de dra sig ur och konsekvenserna är det du själv som får betala för.

Detta är bara en del av spelet, och för mig låg den stora glädjen i rollspelsinslagen och striderna.
Du spelar turbaserade rundor med Isometrisk vy och varje medlem i din grupp kan röra sig och/eller använda sitt vapen eller föremål. Antingen kan du gå en kort sträcka och har en handling till, eller spurta fram till skydd men då är du utelämnad om fienden avancerar tillräckligt nära.

Xcom strid

Dina soldater kan anta rollen som Assult, Heavy, Support och Sniper. Alla med individuella färdighetsträd som du låser upp med hjälp av erfarenhet från striderna. Vapen så som Sniper Rifle eller Rocket Launcher är således låsta till respektive klass vilket gör en varierad grupp näst intill ett måste för att lyckas.
Föremål kan användas av de flesta klasser, men endast Support-klassen t.ex kan utvecklas till att ha större fördel med Medkits.

Detta är inte ens allt. Man måste skicka upp satelliter för att kunna kommunicera med länderna i världen och svara på deras nödrop, bygga luftförsvar för att kunna skjuta ned flygande tefat, bestämma om du skall forska fram en ny rustning till dina trupper eller vapen till dina flygplan. Och allt får konsekvenser. Det är en ständig känsla av att trippa på tå och på ‘Normal’ svårighetsgrad som jag spelade känns alla dina val relevanta utan att spelet blir varken för enkelt eller omöjligt.
Lägg också till fler svårighetsgrader och ett väldigt anpassningsvänligt New Game + när du klarat första rundan.

+ Allting är avvägt med fingertoppkänsla.
+ Så många spelinslag i samma förpackning.
+ Du bryr dig verkligen om dina soldater!

– Fult för att vara 2012.
– Buggar och kraschar.
– Saknar vettig DLC.

Om jag skall beskriva XCOM: Enemy Unknown skulle jag säga att det är:
Striderna från Fallout serien, sci-fi känslan från Mass Effect serien och basbyggande från Heroes of Might & Magic serien. Det blir inte mycket bättre än såhär.
Hade spelet inte varit fult för att vara endast ett år gammalt och såpass buggigt som det ändå var hade jag gett det full pott. Jag hade svinkul hela tiden!

Betyg: 9/10